Första stenhuset på Linnégatan
Folkskoleklass i Viktoriaskolan, elever födda 1869. Foto ca. 1881 (Göteborgs Skolmuseum).
Då Slottskogen anlades med början år 1875 fanns ännu inte några tillfredsställande tillfarter dit från staden. Där Linnégatan ligger rann då Djupedalsbäcken vilken kom att kulverteras 1879. Stenbyggnaderna utefter Linnégatan började inte växa upp förrän under 1800-talets sista två decennier, och Viktoriahuset/skolan var den första i raden.
Viktoriaskolan uppfördes på Linnégatan i Göteborg under åren 1875–1877 efter ritningar av arkitekten Bror Viktor Adler. Det var under det skede då det skulle komma att resas ett flertal skolbyggnader i olika stadsdelar inom Göteborg. Det stora behovet av skolbyggnader kan delvis förklaras med den stora omvälvningen i det svenska samhället som skedde under slutet av 1800-talet. Befolkningsökningen var enorm, och industrialiseringen bidrog till att allt flera sökte sig in till städerna, som nu kom att expandera och genomgå stora förändringar. En arbetarklass uppstod som ofta bestod av familjer med stora barnaskaror.
Viktoriaskolan var avsedd för 744 skolbarn i olika åldrar. Här fanns en gymnastiksal, tre verkstadslokaler och 18 skolsalar i varierande storlekar. På vinden fanns två lärarbostäder om vardera två rum och kök. På gården stod ett utedass. År 1889 inreddes en barnbespisningslokal med tillhörande kokrum i källaren.
Skolan upphörde år 1975. Huset finns med i bevarandeprogram för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg.
År 1981 byggdes skolan om till föreningslokaler samt en Folkets Bio, Hagabion. Idag finns ett tjugofemtal ideella föreningar i huset som alla arbetar med frågor kring kultur, miljö, fred och solidaritet.
Du kan läsa mer om husets historia på Viktoriahusets wikipediasida.
Viktoriaskolan uppfördes på Linnégatan i Göteborg under åren 1875–1877 efter ritningar av arkitekten Bror Viktor Adler. Det var under det skede då det skulle komma att resas ett flertal skolbyggnader i olika stadsdelar inom Göteborg. Det stora behovet av skolbyggnader kan delvis förklaras med den stora omvälvningen i det svenska samhället som skedde under slutet av 1800-talet. Befolkningsökningen var enorm, och industrialiseringen bidrog till att allt flera sökte sig in till städerna, som nu kom att expandera och genomgå stora förändringar. En arbetarklass uppstod som ofta bestod av familjer med stora barnaskaror.
Viktoriaskolan var avsedd för 744 skolbarn i olika åldrar. Här fanns en gymnastiksal, tre verkstadslokaler och 18 skolsalar i varierande storlekar. På vinden fanns två lärarbostäder om vardera två rum och kök. På gården stod ett utedass. År 1889 inreddes en barnbespisningslokal med tillhörande kokrum i källaren.
Skolan upphörde år 1975. Huset finns med i bevarandeprogram för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg.
År 1981 byggdes skolan om till föreningslokaler samt en Folkets Bio, Hagabion. Idag finns ett tjugofemtal ideella föreningar i huset som alla arbetar med frågor kring kultur, miljö, fred och solidaritet.
Du kan läsa mer om husets historia på Viktoriahusets wikipediasida.
Arkitekten
Viktoriahuset ritades av Bror Viktor Adler.
Viktor Adler utbildade sig på Chalmerska slöjdskolan i Göteborg september 1863–juni 1868. Efter studierna företog Adler studieresor till utlandet. Han besökte Danmark, Tyskland, Österrike och Italien, 1869, 1873, 1876 och 1884. Efter hemkomsten från sin första studieresa slog han sig ned i Göteborg såsom praktiserande arkitekt.
Han var anställd vid stadsarkitekten Victor von Gegerfelts kontor i Göteborg åren 1868–1873. Han tjänstgjorde som privatarkitekt och blev extra ordinarie arkitekt i överintendentämbetet den 23 mars 1875.
Viktor Adler utbildade sig på Chalmerska slöjdskolan i Göteborg september 1863–juni 1868. Efter studierna företog Adler studieresor till utlandet. Han besökte Danmark, Tyskland, Österrike och Italien, 1869, 1873, 1876 och 1884. Efter hemkomsten från sin första studieresa slog han sig ned i Göteborg såsom praktiserande arkitekt.
Han var anställd vid stadsarkitekten Victor von Gegerfelts kontor i Göteborg åren 1868–1873. Han tjänstgjorde som privatarkitekt och blev extra ordinarie arkitekt i överintendentämbetet den 23 mars 1875.
